Jösses vilket kyligt rekord

42,6 grader kallt är en dimension av kyla som är ofattbar svår att begripa sig på. Och här har jag mage att gnälla fast det bara är minus 13 och ett stilla fall av lapphandskar. Skäms. Till alla Naimakkabor. Respekt.

Publicerat i Sinnelaget, Väglaget | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Hallå där Trafikverket. Spark är ett fordon.

I fredagskväll tog jag sparken till bokprat, middag och vin. På vägen hem gick det så snabbt att tårar rann ned innanför halsduken. Mitt i den känsla av frihet som fartvinden (och vinet) skänkte, tänkte jag på att trafikreglerna som gäller för gående också gäller för spark. För ni vet väl att spark ska framföras på vänster sida?

Alltså jag tänkte på det, men jag brydde mig inte så mycket. Eftersom det bästa sparkföret skiftade mellan vänster och mitten, mitten och höger, höger och vänster ändrade jag kappan efter vinden. Sparksida efter föret.

De senaste vintrarna (denna inräknad) gör att sparkåkarna blir fler och fler. Efter min egen framfart och efter att ha sett det här klippet blir det snart till att författa ett brev till Trafikverket om förslag till lagändring. För i Norrland är spark ett fordon. Därmed basta.

Publicerat i Uppslaget, Väglaget | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vad exilen ger och tar

Fick tips om en programserie på P1:s program Tendens. Om Norrlandsdrömmar. Så fina intervjuer om Norrland i kropp, hjärta och hjärna.

De som flyttat från Norrland verkar leva med en ständigt längtan tillbaka. Inte längtan som ett omedelbart behov utan mer som en dröm. En plats att i sinnet förflytta sig till för att, när det behövs, räta upp sin egen ryggrad. Och att åka till några veckor per år för att tanka rötter, ljus, myr, skog och tempo.

Exilen från Norrland ger och tar. Ger nytt, utvecklingsmöjligheter, marknader, människor. Kanske ger en ny identitet. Tar undan vidderna. Tar det orörda och lågmälda. Tar upp ett hål någonstans i kroppen som inte går att fylla ut med något annat.

Exilen gör. Norrland är.

Även om begreppet Norrland i sig är slappt och svävande vet de som hunnit så här långt i det här blogginlägget vad jag menar. Eller?

Publicerat i Sinnelaget | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Ett av många exempel på att Norrland håller livet ut

Publicerat i Väglaget | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Vaddå gå på gym?

När man kommer hem till Norrland efter tre veckor på charter. Trappan ned till pannrummet av den snälla husvakten bortglömd efter snöoväder, tö och extrem kyla. Nio trappsteg, tretton minuter per trappsteg hårt arbete med spett och spade för att få bort eländet. När man svettas ymnigt och ihållande i minusgrader under 117 minuter. Den känslan.

Publicerat i Sinnelaget, Väglaget | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Magisk matematik

Råkade av en händelse se det här skivomslaget. Underbara Lyckselekvartetten. Det är nog bara i Norrland som nio personer, med ett leende på läpparna, marknadsför sig själva som fyra. Å andra sidan är det ju inte fel att framstå som fyra men sjunga som nio. Tänk vilken sång! Harry Potter, Narnia och Alice i underlandet i all ära. Men det här är magi på riktigt.

Publicerat i Sinnelaget | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Fridlys den blå timmen

Just nu i Norrland. Den blå timmen. Tiden mellan solens nedgång och nattens inträde. Konturerna mjuknar. Världen blir större i den enfärgade upplevelsen. Lugnet fortplantar sig. I den blå timmen får inga oväsentligheter plats. De bleknar bort. Bara det är magi. Fredrik Broms har fångat den i några bilder från nordnorge. Här en katt som blickar ut i det blå. Även Rödluvan finner lugnet, till sist.

Själv tycker jag att den blå timmen borde fridlysas. Vilken norrlandskommun blir först? Låt sedan entreprenörer i besöksnäringen hänga på och paketera ”Blue hour magic”. För till skillnad från både Loch Ness och Storsjöodjuret är den ett säkert kort i upplevelseväg.

Publicerat i Uppslaget | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

Glassigt på norrländska

Vatt’n, socker, nå sirapsjox, färgämnan, nå surt, murbruk, litt mer jox som gör att glass’n smaka gott.

Så skriver sundsvallsbaserade Vasabryggerier i sin parallella innehållsförteckning på norrländska (avseende glassen Portello). Roliga Lingvistikbloggen tar upp tråden. Och de efterföljande språkliga krumbukterna är ju bara för bra. För inte ens om man är språkligt intresserad hänger man ju med i de här svängarna:

Alltså, gränsen för ”partitivt” bruk av bestämd form går idag en bit norr om Sundsvall. Det finns en del belägg för det i Medelpad men det har nog inte varit generellt, på ett bra tag i alla fall. Nå kan ibland se ut som ett alternativ.

Nä, eller nå. Hit med glassen bara. Sen ä dä ju bare å åk. Jag menar ät.

Publicerat i Sinnelaget | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Fascinationen som aldrig upphör

Norrland är bara ett (av många) sätt att kategorisera människor kring en minsta gemensam nämnare. På mikrobloggen Twitter kan det se ut så här om du söker på #norrland. Trots olikheter anar man ändå naturens grepp om själen. Fascinationen som aldrig upphör. Så är det väl överallt, men det känns som om det där greppet hårdnar ju längre norrut du kommer. Till sist finner man sig i det och gör något alldeles fantastiskt och underbart av det. Och i den glädjen och kraften uppenbarar sig…ta da…Norrland.
Och norrlänningarna.

Publicerat i Sinnelaget | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

En väl förborgad hemlighet

När meteorologerna säger ”i Norrlands inland” får de en djup och beslöjad röst som låter som en trailer för den mest spännande filmen någonsin. Speciellt när det handlar om kyla och snöstorm. Då tänker jag att de inte vet hur rätt det har. Norrlands inland är en väl förborgad hemlighet. Tack för att jag är invigd.

Publicerat i Sinnelaget | Märkt , , | Lämna en kommentar