Skenet bedrar aldrig

I kväll verkar det vara en norrskenskväll över Norrland.
När himlen svallar av ljus och färger och stjärnorna blinkar ikapp är det svårt att inte känna sig som ett med naturen.
Att det visst ska gå att se norrsken ända nedåt mellersta Europa tror jag inte på förrän jag själv får se.
Och om det är norrsken där nere är det ändå inte samma nära naturen upplevelse som här. Hur skulle det kunna vara det?

Annonser
Publicerat i Sinnelaget | Märkt , , | Lämna en kommentar

Norrland på Twitter

Att följa vad som skrivs om Norrland på Twitter är ett av mina små vardagsnöjen.
Jag tänker att där om någonstans kanske det finns ett sammanfattande nutidssnitt av vad Norrland är och betyder. Eller så är det bara sammelsurium av spretiga röster.
Kul är det i varje fall.

Publicerat i Sinnelaget, Uppslaget | Märkt , , | 1 kommentar

Fem sparkar är fler än fyra apostlahästar

Har en mörkröd och ranglig av modell ungdom. Behöver lagas.
Har en flagad och rostig lägre variant. Typ sportig och extra bakåtlutad.
Har en träfärgad mattlackad som jag ärvt av min farmor. Den har ett fotstöd på vardera meden så att man kan vila benen om vart annat.
Har två blanklackade och högtidliga herrskapsmodeller som man finåker med på söndagar.

Gamla rännulvar, stålhästar och stöttingar. I år kommer ni verkligen till er rätt.

Publicerat i Väglaget | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Jösses vilket kyligt rekord

42,6 grader kallt är en dimension av kyla som är ofattbar svår att begripa sig på. Och här har jag mage att gnälla fast det bara är minus 13 och ett stilla fall av lapphandskar. Skäms. Till alla Naimakkabor. Respekt.

Publicerat i Sinnelaget, Väglaget | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Hallå där Trafikverket. Spark är ett fordon.

I fredagskväll tog jag sparken till bokprat, middag och vin. På vägen hem gick det så snabbt att tårar rann ned innanför halsduken. Mitt i den känsla av frihet som fartvinden (och vinet) skänkte, tänkte jag på att trafikreglerna som gäller för gående också gäller för spark. För ni vet väl att spark ska framföras på vänster sida?

Alltså jag tänkte på det, men jag brydde mig inte så mycket. Eftersom det bästa sparkföret skiftade mellan vänster och mitten, mitten och höger, höger och vänster ändrade jag kappan efter vinden. Sparksida efter föret.

De senaste vintrarna (denna inräknad) gör att sparkåkarna blir fler och fler. Efter min egen framfart och efter att ha sett det här klippet blir det snart till att författa ett brev till Trafikverket om förslag till lagändring. För i Norrland är spark ett fordon. Därmed basta.

Publicerat i Uppslaget, Väglaget | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vad exilen ger och tar

Fick tips om en programserie på P1:s program Tendens. Om Norrlandsdrömmar. Så fina intervjuer om Norrland i kropp, hjärta och hjärna.

De som flyttat från Norrland verkar leva med en ständigt längtan tillbaka. Inte längtan som ett omedelbart behov utan mer som en dröm. En plats att i sinnet förflytta sig till för att, när det behövs, räta upp sin egen ryggrad. Och att åka till några veckor per år för att tanka rötter, ljus, myr, skog och tempo.

Exilen från Norrland ger och tar. Ger nytt, utvecklingsmöjligheter, marknader, människor. Kanske ger en ny identitet. Tar undan vidderna. Tar det orörda och lågmälda. Tar upp ett hål någonstans i kroppen som inte går att fylla ut med något annat.

Exilen gör. Norrland är.

Även om begreppet Norrland i sig är slappt och svävande vet de som hunnit så här långt i det här blogginlägget vad jag menar. Eller?

Publicerat i Sinnelaget | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Ett av många exempel på att Norrland håller livet ut

Publicerat i Väglaget | Märkt , , , | Lämna en kommentar