Fick tips om en programserie på P1:s program Tendens. Om Norrlandsdrömmar. Så fina intervjuer om Norrland i kropp, hjärta och hjärna.
De som flyttat från Norrland verkar leva med en ständigt längtan tillbaka. Inte längtan som ett omedelbart behov utan mer som en dröm. En plats att i sinnet förflytta sig till för att, när det behövs, räta upp sin egen ryggrad. Och att åka till några veckor per år för att tanka rötter, ljus, myr, skog och tempo.
Exilen från Norrland ger och tar. Ger nytt, utvecklingsmöjligheter, marknader, människor. Kanske ger en ny identitet. Tar undan vidderna. Tar det orörda och lågmälda. Tar upp ett hål någonstans i kroppen som inte går att fylla ut med något annat.
Exilen gör. Norrland är.
Även om begreppet Norrland i sig är slappt och svävande vet de som hunnit så här långt i det här blogginlägget vad jag menar. Eller?
